OK 77:s vårläger, i huvudsak riktat till juniorer och ungdomar, hölls i år 5-7.4.2024 i Pargas. Pjukala folkhögskola var lägrets knutpunkt, vilket inkluderar inkvarteringen.

20240407_194120.jpg

Foto (Anna Jacobson). Lägerträning #3 - bibehållandet av forceringsriktningen (i snörik terräng)..

Lägret hade en vårlig stämpel - det var vårlig snöyra, kalla vårnätter, härlig vårsol och lätt vårligt regn på söndagen. Träningsterrängerna var snörika under alla fyra träningar. Juniorerna stod över nattpasset. Trettiotalet OK:are ställde upp på lägret.

Maten hann till, inkvarteringen var dräglig och fritiden fylldes upp av träningsanalyser samt lokala brädspel. Humöret påverkades inte av de tidvis fuktiga yttre förhållandena. Carola Ray höll i trådarna under lägret.

Samtidigt "hemmavid" bjöd Rasti-Jyry på Stadin Sprintti, en tvådelad tävling, där sex OK:are ställde upp. Herrarna (H21) Emil "Sepe" Sevelius och Jonny Donner var 2:a respektive 5:e i sammandraget i kvalificerat sällskap.

Pikku Tattien rastiblogi (på finska), Läs mer

Pikku Tattien seikkailu

(veckoslutets första orienteringsträning, 6.4.2024)
Anni, Isabella, Halla ja Mea olivat suunnistamassa. He olivat hieman eksyksissä. Sitten he kuulivat moottorisahan äänen (joka on yleensä merkki tiestä) ja lähtivät juoksemaan pää kolmantena jalkana ääntä kohti. He saapuivat tielle, missä he tapasivat Danielan. Varmistimme häneltä, että olimme oikeassa paikassa jne. Hetken päästä Daniela kysyi, jos haluamme hänet mukaan avustamaan. Mutta kieltäydyimme. Lähdimme pikkutietä eteenpäin, kuudetta rastia kohti. Kaikki sujui hyvin: juoksimme, nauroimme ja teimme kuperkeikkoja.
 
Pienen hetken päästä saavuimme lammelle, joka oli jäässä. Anni mietti: ” Ei voi mennä yli, ei voi mennä ali, ei voi kiertää, täytyy mennä läpi.” Anni juoksi heti jäälle…  … ja Isabella heti perässä. Jää meni mukavasti rikki jalkojen alla.  Hetken päästä Halla ja Meakin tulivat jäälle. He kävelivät, kunnes kengät olivat märät. Pian he palasivat ”kuivalle” maalle. Tytöt kävelivät hetken … Plups! Isabellan jalka oli uponnut polvea myöten minilampeen. Onneksi hänen toinen jalkansa oli kiven päällä ja pääsi ylös. Anni pelästyi, ja muut seurasivat häntä, pois uppoamis - vyöhykkeeltä.
 
Rantauduimme Moto Cross radan reunalle. Hortoilimme hetken ja huutelimme apua (paitsi Halla, joka kyseli koko ajan: ”olenko minä ainoa positiivinen?!” Moto Cross radalla oli, kuin pieni saari. Me löysimme kuitenkin tavan päästä pois. Tulimme mäelle, joka oli liukas. Kaikki, paitsi Halla, liukuivat mäkeä alas. Halla käveli tavallisesti mäkeä ylös. Pian kaikki olivat ylhäällä. Tulimme kivikkoiseen pikkumäkeen. Pääsimme senkin mäen ylös. Sitten Isabella tajusi, missä olimme ja pääsimme maaliin. 
 
6. rastia emme löytäneet, mutta ei sen väliä. Saimme kuitenkin hauskan seikkailun aikaiseksi.
 
Pikku tatit (Halla Ruokolainen, Isabella Hallvar, Anni Säde, Mea Majuri)